Picknik med vitsippor och bullar

Förra Lördagen kom Johanna hit till mig. Alltså för en vecka sedan ungefär.

Vi hade nämligen bestämmt att vi skulle gå på picknik i vitsipporna när vi sågs, så jag hade gjort i ordning en stooor fluffig bulldeg som vi kavlade ut den och fixade i ordning när hon kom.

När våra (helt perfekta för visso) bullar var klara letade vi upp en picknik korg och packade ner en filt, saft, mackor och såklart... bullar!

Vi begav oss ut till slotskogen, och för att hitta den perfekta picknik platsen delade vi på oss, jag klättrade upp för ett högt berg där jag tycktes skymta ett par vitsippor och johanna gick upp för en lång backe där hon såg något grönt högst upp.

När jag var hade klättrat ungefär till helften av berget ringer min mobil. Det är Johanna.

"Klara, jag har hittat guldstället!" skriker hon glatt i telefonen.

Jag klättrar lagom smidigt ner för berget och springer till Johanna, som värkligen har hittat guldstället!

Där sätter vi oss och äter, pratar och bara njuter tillsammans.

Det var det undebaraste jag har gjort på länge, och nu ska det bli en tradition, såklart!

Guldstället!

Johanna var otroligt söt som vanligt.

Och såklart: våra perfekta bullar!

Så mysigt var det!

Går inte att beskriva.

Går heller inte att beskriva hur mycket jag tycker om dig, kusin.

Och vilken lyckad dag asså!

Solsken, lysande bländade ny-utslagna vitsippor, och himmelskt goda bullar. PUSS PÅ DETTA!

detta SKA bli en tradition.

Så fruktansvärt mysig dag!

Så lyckat!

Solen sken som bara den,

vi satt bland lysande bländade ny-utslagna vitsippor,

och höll i världens godaste nybakade bullar.

Och jag var med DIG, min käraste!

Kunde det bli bättre?

NEJ.

Massa kärlek till dig, kusin!

Detta MÅSTE bli en tradition.